ადგილობრივი სახელწოდება
გარდამრიდა, ყურა სოკო (1), ყურჭატა (გურ.) (1), კაცისყურა (2).
აღწერა
ნაყოფსხეული — მჯდომარე, ადამიანის ყურის ფორმის, 3–15 სმ-მდე დიამეტრის, ნაოჭიანი, ელასტიური, ცვილისებრი, გარედან მოყვითალო-მოყავისფრო, მონაცრისფრო ან ხორცისფერი, წვრილხავერდოვანი. შიგნითა მხრიდან გლუვი და უფრო მუქი ფერის. რბილობი — ცვილისებრი, გამჭვირვალე, გახმობისას პერგამენტისებრი. სპორები — ელიფსური, გლუვი, 12–19 X 4–8 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ზაფხულში და შემოდგომაზე, ცოცხალ და გამხმარ ფოთლოვან ხეებზე, განსაკუთერებით დიდგულაზე და მურყანზე.
გავრცელება — მთელ საქართველოში (3).
გამოყენება
საჭმელად გამოიყენება ნორჩობაში, ნედლი (2).
გურია — „ყურჭატაი საჭმელი სოკოს სახელია“ (4). აჭარა — „ყურჭატაი ხეებზე იზრდება, აბედივითაა, არ ვჭამთ“ (5).
წყარო
1. მაყაშვილი, ა. (1991) ბოტანიკური ლექსიკონი: მცენარეთა სახელწოდებანი. საქ. მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – მე-3 გამოცემა. თბილისი: მეცნიერება.
2. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
3. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
4. ჟღენტი, ს. (1936) გურული კილო: გამოკვლევა, ტექსტები, ლექსიკონი. ტფილისი: სსრკ მეც. აკად. საქ. ფილ. გა-მა.
5. კვიხაიძე, ე. (2016) სოფ. რიყეთი, ხულო.
Local Name
Gardamrida, Q’ura sok’o (1), Q’urch’at’a (gur.) (1), K’atsisq’ura (2).
Description
Fruitbody: The Fruitbody is wavy and irregular, typically ear-shaped, 3–15 cm, gathered together and attached at a central or lateral position, fertile surface (usually the “downward” one) gelatinous, tan to brown, sterile surface (usually the “upper” one) silky to downy, veined, irregular, brown, flesh thin, gelatinous-rubbery. Flesh: The flesh is waxlike, hyaloid when fresh, then parchmentlike when dry. Spores: The spores are 12–19 x 4–8 µm, elliptic, smooth.
Habitat: On branches of deciduous living or dead trees, usually on elder ones, especially on elder (Sambucus nigra) and alder-tree. Season: Summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (3).
Uses
Edibility: Edible when young and fresh (2).
Guria — “Q’urch’at’ai is the name of an edible fungi” (4). Adjara — “Q’urch’at’ai grows on trees, it’s tinderlike, we don’t eat them” (5).
References
1. Makashvili, A. (1991) Botanical Dictionary. Tbilisi: Metsniereba.
2. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
3. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
4. Zhghenti, S. (1936) Gurian Dialect. Tbilisi: Publishing House of Georgian Branch of Academy of Sciences of the USSR.
5. Kvikhaidze, E. (2016) Vlg. Riketi, Khulo.