Author: Administrator

Xanthoparmelia pulla (Ach.) O. Blanco, A. Crespo, Elix, D. Hawksw. & Lumbsch

Xanthoparmelia pulla (Ach.) O. Blanco, A. Crespo, Elix, D. Hawksw. & Lumbsch

Xanthoparmelia pulla

ადგილობრივი სახელწოდება
ქვის ხავსი (გარე კახ.) [1]

მორფოლოგიური აღწერა
თალუსი როზეტისებრი, იშვიათად გაურკვეველი ფორმის, 12 სმ-მდე დიამეტრის, შედარებით სუსტად მიმაგრებული სუბსტრატზე, ღრმად დანაკვთული; ნაკვთები 1-4 მმ სიგანის, მომრგვალებული ბოლოებით. ზემოთა ზედაპირი მომწვანო-მოყავისფრო ან ყავისფერი, ცენტრისკენ უფრო მუქი, მქრქალი და დანაოჭებული, კიდეებთან ახლოს უფრო გლუვი და პრიალა, სორედიებისა და იზიდიების გარეშე, იშვიათად აპოტეციუმებით და პიკნიდიებით. ქვემოთა ზედაპირი მუქი და მქრქალი პერიფერიისკენ, ყავისფერი და პრიალა ცენტრისკენ, კიდეებამდე მოკლე, შავი რიცინებით, რომლებიც ხან გადადის რუდიმენტულ წამწამებში. აპოტეციუმები 5-8 მმ დიამეტრის ჩამჯდარი ან ოდნავ წამოწეული; თავდაპირველად პრიალა, ჩაზნექილი, ხოლო შემდეგ მქრქალი, მეტნაკლებად ბრტყელი, ყავისფერი დისკოთი, ნორჩობაში სქელი, ხოლო შემდეგ თხელი კიდით. სპორა ელიფსისებრი ან კვერცხისებრი, 8-12 X 4-7 მკმ.

ჰაბიტატი
ქვებზე, კარგად განათებულ ადგილებში.

გავრცელება
სვანეთი, რაჭა-ლეჩხუმი, მთიულეთი, ჯავახეთი, მესხეთი [3].

ტრადიციული გამოყენება
გარე კახეთი – ,,ქვის ხავსი, მოყავისფრო, ქვებზეა ოღონდ მდინარის პირებზე არ არის, უნდა შეაგროვო ნამიანზე თორე მშრალი იფშვნება, თუჯის ქვაბში ვღებავდი, წყალში ჩავყრიდი ამ მცენარეს, ადუღდებოდა და ჩავყრიდი ძაფის ხიფებს. გამოდიოდა ჟანგისფერი-მოყავისფრო, ფერი არ გადადიოდა. რეცხავდნენ ნაცართვალში. ამას აკეთებდნენ შემდეგნაირად: გაცრიდნენ ნაცარს, დაასხამდნენ წყალს და ადუღებდნენ, შემდეგ დადგავდნენ და ნაცარი მიდიოდა ქვემოთ და ზემოთ რჩებოდა წყალი. აი, ამ წყალში რეცხავდნენ შეღებილს“ [1]. აჭარა – „დიდ ლოდებზე რომ არის ფერად-ფერადი, იმას ვაგროვებდით ბავშვობაში და დავყრიდით ლიპ ქვაზე, მეორე მოგრძო ქვით მოვურევდით, სანამ არ გაიხსნებოდა, ვიყენებდით სახატავად ფურცლებზე, ქვებზე. აბა, სად იყო ფერადი ფანქრები. ვიღებდით ჟანგისფერს, ყავისფერს, თეთრს, გახუნებულ ბალახისფერს. მოწითალო უფრო ქვაზე ზემოდან მზის მხარეს იყო, მწვანე უფრო ჩრდილის მხარეს იზრდებოდა“ [2].

წყაროები
1. მგელაშვილი, თ. 2015. სოფ. გომბორი, საგარეჯო. 2. კვიახიძე, ე. 2016. სოფ. რიყეთი, ხულო (ეკომიგრანტი სოფ. ღრმაღელეში, ლანჩხუთი). 3. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. 1986. საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება.

Local Name
K’ldis khavsi (Gare Kakh.) [1]

Description
Thallus rosette-like, rarely irregular, up to 12 cm diam., relatively loosely attached to the substrate, deply lobed; lobes 1-4 mm wide, with rounded tips. Upper surface greenish-brown or brown, darker, opaque and reticulate towards the centre, smoother and shiny towards the margins, without soralia or isidia, rarely with apothecia and picnidia. Lower surface dark and opaque at margins, brown and shiny towards the centre, covered with short black rhizines reaching the margins and sometimes forming short cilia. Apothecia 5-8 mm diam., slightly submerged to slightly elevated, with initially shiny and concave, later opaque, +/- flat brown disk, and initially thick, later thin margin. Spores ellipsoid or ovate, 8-12X4-7 µm.

Habitat
On stones in sunlit places.

Distribution
Svaneti, Racha-Lechkhumi, Mtiuleti, Javakheti, Meskheti [3].

Uses
Gare Kakheti – “Stone moss (“kvis khavsi”) is brownish, occurs on stones but not on riverbanks; it should be collected covered with dew as it crashes when dry. Thread was coloured in cast-iron pots, the plant was poured into a pot, boiled and thread rolls were then put into the boiling mixture. The moss gave rusty-brown colour and it did not fade. Then the thread rolls were washed in ash water (“natsartvali”): ash was sieved, covered with water and boiled, then left to let the ash to settle down and the water above the precipitate was used to wash the coloured thread rolls” [1]. Adjara – “In childhood we collected colourful things that occur on big stones, poured them onto a wet stone, then steered with a long stone until they dissolve and used to paint on paper. We did not have colour pencils. Thus we made rust-colour, brown, white, dry-grass-colour paints. Reddish ones more often occurred on the upper sunlit side, green ones more often grew on shaded side” [2].

References
1. Mgelashvili, T. 2015. Vill. Gombori, Sagarejo. 2. Kviakhidze, E. 2016. Vill. Riketi, Khulo (eco-migrant in vill, Ghrmaghele, Lanchkhuti). 3. Nakhutsrishvili, I.G., et al. 1986. Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Metsniereba, Tbilisi.

Xanthoparmelia digitiformis (Elix & P.M. Armstr.) Filson

Xanthoparmelia digitiformis

ადგილობრივი სახელწოდება
ჯანგარო (თუშ.) [1, 2, 3], კლდის ჟანგი (თუშ.) [1]

მორფოლოგიური აღწერა
თალუსი ფირფიტისებრი, გაურკვეველი ფორმის, იშვიათად არასწორი როზეტისებრი, საკმაოდ სუსტად მიმაგრებული სუბსტრატზე, ნაკვთები 5-10 მმ სიგანის, ბრტყელი ან ოდნავ ამობურცული, ღრმად ჩაჭრილი, ხშირად მჭიდროდ შეკრებილი და ერთმანეთზე მოუწესრიგებლად დალაგებული. ზემოთა ზედაპირი მომწვანო, მონაცრისფრო-მომწვანო, მოყვითალო, ცენტრისკენ ხშირად უფრო მუქი, ნაკვთების კიდეებისკენ პრიალა, იზიდიებისა და სორედიების გარეშე. ქვემოთა ზედაპირი ღია ყავისფერიდან მუქ ყავისფერამდე, მოკლე რიცინებით. აპოტეციუმები მჯდომარე 10 მმ დიამეტრის, მუქი ყავისფერი დისკოთი და მეტ-ნაკლებად მთლიანი ან ოდნავ დაკბილული კიდით. სპორა 8-12 X 5-7 მკმ.

ჰაბიტატი
სილიკატურ კლდეებსა და ლოდებზე.

გავრცელება
სვანეთი, რაჭა-ლეჩხუმი, იმერეთი, აჭარა, ქართლი, მთიულეთი, კახეთი, თრიალეთი, ჯავახეთი, მესხეთი [5].

ტრადიციული გამოყენება
თუშეთი – „ჯანგარო, კლდის ჟანგია, საღებავად ვიყენებთ, აგურისფერი გამოდის“ [1]; „ჯანგარო კლდეებზე და დიდ ლოდებზეა, ვაგროვებ, დავალბობ 1-2 დღე, მერე ამ წყალში ჩავდებ ძაფს, ვადუღებ 30 წუთი, ამოვიღებ, შევფუთავ ცელოფანში, გაცივდება და გავრეცხავ. შოკოლადზე ღია ფერის გამოდის“ [2]; „ჯანგაროს საღებავად ვიყენებ, აგურისფერი გამოდის“ [3]. აჭარა – „დიდ ლოდებზე რომ არის ფერად-ფერადი, იმას ვაგროვებდით ბავშვობაში და დავყრიდით ლიპ ქვაზე, მეორე მოგრძო ქვით მოვურევდით, სანამ არ გაიხსნებოდა, ვიყენებდით სახატავად ფურცლებზე, ქვებზე. აბა სად იყო ფერადი ფანქრები. ვიღებდით ჟანგისფერს, ყავისფერს, თეთრს, გახუნებულ ბალახისფერს. მოწითალო უფრო ქვაზე ზემოდან მზის მხარეს იყო, მწვანე უფრო ჩრდილის მხარეს იზრდებოდა“ [4].

წყაროები
1. მელაიძე, ქ., იჭრიაული, ნ. 2014. სოფ. ალვანი, ახმეტა. 2. ხოსიკურიძე, ა. 2014. სოფ. ომალო, ახმეტა. 3. ბახტურიძე, ც. 2014. … 4. კვიახიძე, ე. 2016. სოფ. რიყეთი, ხულო (ეკომიგრანტი სოფ. ღრმაღელეში, ლანჩხუთი). 5. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. 1986. საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება.

Local Name
Jangaro (Tush.) [1, 2, 3], k’ldis zhangi (Tush.) [1]

Description
Thallus foliose, of irregular shape, rarely irregular rosette-like, rather loosely attached to the substrate; lobes 5-10 mm wide, flat of slightly convex, deeply curved, often densely and irregularly crowded. Upper surface greenish, green-grey, yellowish, often darker towards the centre, shiny towards margings, without soralia and isidia; lower surface light to dark brown, with short rhizines. Apothecia sessile with 10 mm diam. dark brown disk and more or less entire or slightly dentate margin. Spores 8-12 X 5-7µ.

Habitat
On siliceous rocks and stones.

Distribution
Svaneti, Racha-Lechkhumi, Imereti, Adjara, Kartli, Mtiuleti, Kakheti, Trialeti, Javakheti, Meskheti [5].

Uses
Tusheti – “We use “jangaro”, i.e. the “rock rust” for dying to produce brick-red colour” [1]; “Jangaro” grows on rocks and big stones; I collect it, dip in water for 1-2 days, then put thread into this water, boil for 30 minutes, take the thread out, wrap in plastic package, cool and then wash. The colour is lighter than that of chocolate” [2]; „I use “jangaro” for thread colouring, it gives brick-red colour“[3]. Adjara – “In childhood we collected colourful things that occur on big stones, poured them onto a wet stone, then steered with a long stone until they dissolve and used to paint on paper. We did not have colour pencils. Thus we made rust-colour, brown, white, dry grass colour paints. Reddish ones more often occurred on the upper sunlit side, green ones more often grew on shaded side” [4].

References
1. Melaidze, K., Ichriauli, N. 2014. Vill. Alvani, Akhmeta. 2. Khosikuridze, A. 2014. Vill. Omalo, Akhmeta, Tusheti. 3. Bakhturidze, Ts. 2014. … 4. Kviakhidze, E. 2016. Vill. Riketi, Khulo (eco-migrant in vill, Ghrmaghele, Lanchkhuti). 5. Nakhutsrishvili, I.G., et al. 1986. Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Metsniereba, Tbilisi.

Xanthoparmelia conspersa (Ehrh. ex Ach.) Hale

Xanthoparmelia conspersa (Ehrh. ex Ach.) Hale

Xanthoparmelia conspersa

ადგილობრივი სახელწოდება
ჯანგარო (თუშ.) [1, 2, 3], კლდის ჟანგი (თუშ.) [1]

მორფოლოგიური აღწერა
თალუსი ფირფიტისებრი, არასწორად როზეტისებრი ან გაურკვეველი ფორმის, მჭიდროდ მიმაგრებული სუბსტრატზე. ნაკვთები შედარებით ვიწრო, 1-3 მმ სიგანის, დატალღული, მეტნაკლებად მჭიდროდ შეკრებილი, დატოტიანების ძალიან ცვალებადი ხარისხით, ოდნავ წამახვილებული, ზოგჯერ წაკვეთილი ბოლოებით. ზემოთა ზედაპირი მოყვითალო-მომწვანო, ჭაობისფერი მომწვანო, ცენტრისკან ზოგჯერ უფრო მუქი, ხოლო კიდეებისკენ პრიალა, ბრტყელი, გლუვი, ცვალებადი რაოდენობით იზიდიებით, ხშირად პიკნიდიებით; ქვემოთა ზედაპირი შავი, პრიალა, დაფარული მოკლე, შავი რიცინებით. იზიდიები ჩხირისებრი ან მარჯნისებრი. აპოტეციუმები 10 მმ-მდე ან მეტი დიამეტრის, მუქი ყავისფერი, თავდაპირველად ჩაზნექილი დისკოთი, თხელი თალუსის ფერის, ხშირად იზიდიებით დაფარული კიდით. სპორა 8-12 X 5-7 მკმ. პიკნიდიები შავი წერტილების სახით, მთელ თალუსზე.

ჰაბიტატი
სილიკატურ კლდეებზე, ლოდებზე, ჩვეულებრივ ჰორიზონტალურ ზედაპირზე. მთასა და ბარში.

გავრცელება
სვანეთი, რაჭა-ლეჩხუმი, აჭარა, ქართლი, მთიულეთი, თრიალეთი, ჯავახეთი, მესხეთი [5].

ტრადიციული გამოყენება
თუშეთი – „ჯანგარო, კლდის ჟანგია, საღებავად ვიყენებთ, აგურისფერი გამოდის“ [1]; „ჯანგარო კლდეებზე და დიდ ლოდებზეა, ვაგროვებ, დავალბობ 1-2 დღე, მერე ამ წყალში ჩავდებ ძაფს, ვადუღებ 30 წუთი, ამოვიღებ, შევფუთავ ცელოფანში, გაცივდება და გავრეცხავ. შოკოლადზე ღია ფერის გამოდის“ [2]; „ჯანგაროს საღებავად ვიყენებ, აგურისფერი გამოდის“ [3]. აჭარა – „დიდ ლოდებზე რომ არის ფერად-ფერადი, იმას ვაგროვებდით ბავშვობაში და დავყრიდით ლიპ ქვაზე, მეორე მოგრძო ქვით მოვურევდით, სანამ არ გაიხსნებოდა, ვიყენებდით სახატავად ფურცლებზე, ქვებზე. აბა სად იყო ფერადი ფანქრები. ვიღებდით ჟანგისფერს, ყავისფერს, თეთრს, გახუნებულ ბალახისფერს. მოწითალო უფრო ქვაზე ზემოდან მზის მხარეს იყო, მწვანე უფრო ჩრდილის მხარეს იზრდებოდა“ [4].

წყაროები
1. მელაიძე, ქ., იჭრიაული, ნ. 2014. სოფ. ალვანი, ახმეტა. 2. ხოსიკურიძე, ა. 2014. სოფ. ომალო, ახმეტა. 3. ბახტურიძე, ც. 2014. … 4. კვიახიძე, ე. 2016. სოფ. რიყეთი, ხულო (ეკომიგრანტი სოფ. ღრმაღელეში, ლანჩხუთი). 5. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. 1986. საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება.

Local Name
Jangaro (Tush.) [1, 2, 3], k’ldis zhangi (Tush.) [1]

Description
Thallus foliose, of irregular or more or less rosette-like shape, firmly attached to the substrate. Lobes relatively narrow, 1-3 mm wide, corrugated, slightly acuminate, sometimes truncate, more or less densely crowded, with rather variable degree of branching. Upper surface yellowish-green, green-grey, sometimes darker towards the centre but flat and shiny towards margins; with few to numerous peg- or coral-like isidia, sometimes with black dot-like picnidia throughout the thallus; lower surface black, shiny, with short black rhizines. Apothecia 10 mm diam. or larger, with dark brown initially concave disk and thin thallus-coloured, often isidiate margins. Spores 8-12 X 5-7µm.

Habitat
On siliceous rocks and stones, usually on horizontal surface; on lowlands and in mountains.

Distribution
Svaneti, Racha-Lechkhumi, Adjara, Kartli, Mtiuleti, Trialeti, Javakheti, Meskheti [5].
Uses
Tusheti – “We use “jangaro”, i.e. the “rock rust” for dying to produce brick-red colour” [1]; “Jangaro” grows on rocks and big stones; I collect it, dip in water for 1-2 days, then put thread into this water, boil for 30 minutes, take the thread out, wrap in plastic package, cool and then wash. The colour is lighter than that of chocolate” [2]; „I use “jangaro” for thread colouring, it gives brick-red colour“[3]. Adjara – “In childhood we collected colourful things that occur on big stones, poured them onto a wet stone, then steered with a long stone until they dissolve and used to paint on paper. We did not have colour pencils. Thus we made rust-colour, brown, white, dry grass colour paints. Reddish ones more often occurred on the upper sunlit side, green ones more often grew on shaded side” [4].

References
1. Melaidze, K., Ichriauli, N. 2014. Vill. Alvani, Akhmeta. 2. Khosikuridze, A. 2014. Vill. Omalo, Akhmeta, Tusheti. 3. Bakhturidze, Ts. 2014. … 4. Kviakhidze, E. 2016. Vill. Riketi, Khulo (eco-migrant in vill, Ghrmaghele, Lanchkhuti). 5. Nakhutsrishvili, I.G., et al. 1986. Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Metsniereba, Tbilisi.

Usnea florida (L.) Weber ex F.H. Wigg.

Usnea florida (L.) Weber ex F.H. Wigg.

Usnea florida

ადგილობრივი სახელწოდება
ფიმფა (სვან.), ხის ჯაგარი (სვან.) [1], ხის ხავსი (თუშ.) [3], ფიჭვის ხავსი (თუშ.) [4]

მორფოლოგიური აღწერა
თალუსი სწორმდგომი, ყოველმხრივ ძლიერ დატოტვილი, ზედაპირზე ხშირი წვრილი დვრილისებრი გამონაზარდებით და გრძელი ფიბრილებით. სორედიები ჩვეულებრივ არა აქვთ. გულგულის შრე საკმაოდ მჭიდროდ ჩაწნული ქსოვილით. აპოტეციუმები ყოველთვის სახეზეა, ძირითადად თალუსის ბოლოებზე, 4-10 მმ დიამეტრის, კიდეებზე საკმაოდ გრძელი ფიბრილებით.

ჰაბიტატი
ხის ქერქზე.

გავრცელება
აფხაზეთი, სვანეთი, რაჭა-ლეჩხუმი, იმერეთი, ქართლი, მთიულეთი, თრიალეთი, მესხეთი [5].

ტრადიციული გამოყენება
სვანეთი – „ესენი წიწვიან ხეებზეა, განსაკუთრებით იყენებდნენ მონადირეები, გამოქვაბულებში როცა რჩებოდნენ დაიფენდნენ და წვებოდნენ ზედ რადგან ეს ინარჩუნებს ტემპერეტურას. ამას სვანურად ქვია წიწვიანი ხის ჯაგარი, ფიმფოუს, ეს ქართულად არის კაცი ხშირი თმებით და წვერებით, ამით ანთებდნენ ცეცხლს და თბებოდნენ ცივ ზამთარში, ძირითადად მონადირეები“ [1]; „ხეებზე არის წვერებივით, გამხმარი ხეების დასაწვავად ვიყენებთ, ცეცხლი კარგად ეკიდება, ზამთარში ტყეში რომ ვართ წვიმა და სიცივე რომაა ცეცხლს ვუკიდებთ და კარგად იწვის, კარგი სუნიც აქვთ“ [2]. თუშეთი – „ხის ხავსია, საღებავად ვიყენებთ, ოქროსფერ-ყვითელი გამოდის“ [3]; „ფიჭვის ხავსია, სამღებრო საქმეში იყენებენ მომწვანო ფერი გამოდის“ [4].

წყაროები
1. … 2014. … მესტია. 2. გულბანი, ი. 2014. სოფ. დუცი, მესტია. 3. მელაიძე, ქ., იჭრიაული, ნ. 2014. სოფ. ალვანი, ახმეტა. 4. ბახტურიძე, ც. 2014. … 5. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. 1986. საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება.

Local Name
Pimpa (Svan.), khis jagari (Svan.) [1], khis khavsi (Tush.) [3], pich’vis khavsi (Tush.) [4]

Description
Thallus fruticose, ascending, much branched in all directions, with dense tubercles and long fibrils on the surface; usually lacking soralia. Medulla made up of rather tough fungal tissue. Apothecia always present, mostly on tips of thallus branches, 4-10 mm diam., with long hairs on margins.

Habitat
On tree bark.

Distribution
Apkhazeti, Svaneti, Racha-Lechkhumi, Imereti, Kartli, Mtiuleti, Trialeti, Meskheti [5].

Uses
Svaneti – “It grows on conifers, and was most frequently used by hunters when they stayed at caves, they spread it on the ground and used as bed because it keeps warmth. Svans call it “ts’its’viani khis jagari” (conifer tree bristles) or “pimpous”, which in Georgian means “a man with dense hear and beard”; it was used particularly by hunters to light fire for warmth in cold winters” [1]; “Grows on trees, looks like beard. We use it to start fire, as it lights well. In winter while we are in forest, or in rainy and cold weather, we light it; it burns well and produces pleasant smell” [2]. Tusheti – “We use tree moss (khis khavsi) as a dye, it gives golden-yellow colour” [3]; „It’s a pine moss (“pich’vis lhavsi”) used in textile dying, the moss gives greenish colour“[4].

References
1. … 2014. …, Mestia. 2. Gulbani, I. 2014. Vill. Dutsi, Mestia. 3. Melaidze, K., Ichirauli, N. 2014. Vill. Alvani, Akhmeta. 4. Bakhturidze, Ts. 2014. … 5. Nakhutsrishvili, I.G., et al. 1986. Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Metsniereba, Tbilisi.

Pseudevernia furfuracea (L.) Zopf

Pseudevernia furfuracea (L.) Zopf

Pseudevernia furfuracea

ადგილობრივი სახელწოდება
ხის ხავსი (თუშ.) [1], ფიჭვის ხავსი (თუშ.) [2]

მორფოლოგიური აღწერა
თალუსი თითქმის ბუჩქისებრ-დატოტვილი, ნაკვთები წამოწეული ან მეტნაკლებად მჭიდროდ მიმაგრებული სუბსტრატზე. ზემოთა ზედაპირი ნაცრისფერი ან მუქი ნაცრისფერი, ზოგჯერ გლუვი, მეტწილად კი ხშირი მსხვილი ჩხირისებრი იზიდიებით, ქვემოთა ზედაპირი შავი, ლილისფერი ელფერით და ძალიან იშვიათი რიზოიდებით ან მათ გარეშე. თალუსის ნაკვთები გოფრირებული, დიქოტომიურად ძლიერ დატოტვილი და სუსტად, უფრო ხშირად მხოლოდ ფუძით შეზრდილი სუბსტრატთან. აპოტეციუმები 5-10 მმ დიამეტრის, სპორები 7-10 X 4 -5 მკმ.

ჰაბიტატი
ხემცენარეთა მერქანზე, დამპალ ხეებზე და ხავსიან ქვებზე.

გავრცელება
აფხაზეთი, სვანეთი, რაჭა-ლეჩხუმი, გურია, აჭარა, ქართლი, მთიულეთი, კახეთი, თრიალეთი, ჯავახეთი, მესხეთი [3].

ტრადიციული გამოყენება
თუშეთი – „ხის ხავსია,საღებავად ვიყენებთ, ოქროსფერ-ყვითელი გამოდის“ [1]; „ფიჭვის ხავსია, სამღებრო საქმეში იყენებენ მომწვანო ფერი გამოდის“ [2].

წყაროები
1. მელაიძე, ქ., იჭრიაული, ნ. 2014. სოფ. ალვანი, ახმეტა. 2. ბახტურიძე, ც. 2014. … 3. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. 1986. საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება.

Local Name
Khis khavsi (Tush.) [1], pich’vis khavsi (Tush.) [2]

Description
Thallus foliose appearing fruticose with lobes ascending or prostrate on the substrate; upper surface grey or dark grey, smooth or more often with dense peg-like isidia; lower surface black with lilac shade, with or without sparse rhizoids. Lobes corrugated, densely dichotomously branched and weakly attached to the substrate usually only with their base. Apothecia 5-10 mm diam., spores 7-10 X4 -5 µm.

Habitat
On wood, decaying trees and moss-covered stones.

Distribution
Abkhazeti, Svaneti, Racha-Lechkhumi, Guria, Adjara, Kartli, Mtiuleti, Kakheti, Trialeti, Javakheti, Meskheti [3].

Uses
Tusheti – “We use tree moss (khis khavsi) as a dye, it gives golden-yellow colour” [1]; „It’s a pine moss (“pich’vis lhavsi”) used in textile dying, the moss gives greenish colour“[2].

References
1. Melaidze, K., Ichirauli, N. 2014. Vill. Alvani, Akhmeta. 2. Bakhturidze, Ts. 2014. … 3. Nakhutsrishvili, I.G., et al. 1986. Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Metsniereba, Tbilisi.

Melanelia stygia (L.) Essl.

 

 

Melanelia stygia (L.) Essl.

ადგილობრივი სახელწოდება
ქვის ხავსი (გარე კახ.) [1]

მორფოლოგიური აღწერა
თალუსი როზეტისებრი, არასწორად როზეტისებრი,ზოგჯერ გაურკვეველი ფორმის, 10 სმ დიამეტრის, მეტ-ნაკლებად მჭიდროდ მიმაგრებული სუბსტრატზე. ნაკვთები მოკლე და ვიწრო, 1-5 მმ სიგრძის და 0.5-1.5 მმ სიგანის. ზემოთა ზედაპირი მოყავისფრო, მუქი ყავისფერი ან თითქმის შავი, გლუვი, პრიალა (განსაკუთრებით ახალგაზრდა ნაკვთების ბოლოები), ზოგჯერ მქრქალი ადგილებით, სორედიების და იზიდიების გარეშე, მაგრამ ჩვეულებრივ პიკნიდიებით. ქვემოთა ზედაპირი მქრქალი, შავი, ბოლოებისაკენ ყავისფერი და პრიალა, შავი რიცინებით, რომლებიც გვხვდება თალუსის კიდემდე. აპოტეციუმი 6 მმ-მდე დიამეტრის, მოყავისფრო-მოშავო მქრქალი ან ოდნავ პრიალა დისკოთი და სქელი, დაკბილული კიდით. სპორა ელიფსისებრი, 7.5-9.5 X 4.5-6 მკმ.

ჰაბიტატი
სილიკატურ ქანებზე, ქვებზე.

გავრცელება
სვანეთი, რაჭა-ლეჩხუმი, მესხეთი [3].

ტრადიციული გამოყენება
გარე კახეთი – ,,ქვის ხავსი, მოყავისფრო, ქვებზეა ოღონდ მდინარის პირებზე არ არის, უნდა შეაგროვო ნამიანზე თორე მშრალი იფშვნება, თუჯის ქვაბში ვღებავდი, წყალში ჩავყრიდი ამ მცენარეს, ადუღდებოდა და ჩავყრიდი ძაფის ხიფებს. გამოდიოდა ჟანგისფერი-მოყავისფრო, ფერი არ გადადიოდა. რეცხავდნენ ნაცართვალში. ამას აკეთებდნენ შემდეგნაირად: გაცრიდნენ ნაცარს, დაასხამდნენ წყალს და ადუღებდნენ, შემდეგ დადგავდნენ და ნაცარი მიდიოდა ქვემოთ და ზემოთ რჩებოდა წყალი. აი, ამ წყალში რეცხავდნენ შეღებილს“ [1]. აჭარა – „დიდ ლოდებზე რომ არის ფერად-ფერადი, იმას ვაგროვებდით ბავშვობაში და დავყრიდით ლიპ ქვაზე, მეორე მოგრძო ქვით მოვურევდით, სანამ არ გაიხსნებოდა, ვიყენებდით სახატავად ფურცლებზე, ქვებზე. აბა, სად იყო ფერადი ფანქრები. ვიღებდით ჟანგისფერს, ყავისფერს, თეთრს, გახუნებულ ბალახისფერს. მოწითალო უფრო ქვაზე ზემოდან მზის მხარეს იყო, მწვანე უფრო ჩრდილის მხარეს იზრდებოდა“ [2].

წყაროები
1. მგელაშვილი, თ. 2015. სოფ. გომბორი, საგარეჯო. 2. კვიახიძე, ე. 2016. სოფ. რიყეთი, ხულო (ეკომიგრანტი სოფ. ღრმაღელეში, ლანჩხუთი). 3. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. 1986. საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება.

Local Name
K’ldis khavsi (Gare Kakh.) [1]

Description
Thallus rosette-like, irregular rosette-like, sometimes of irregular shape, up to 10 cm diam., +/- firmly attached to the substrate. Lobes short and narrow, 1-5 mm long, 0.5-1.5 mm wide. Upper surface brownish, dark brown or almost black, smooth, shiny (especially at younger lobe tips), sometimes with opaque areas, without soralia or isidia but usually with picnidia; lower surface opaque, black, but brown shiny towards lobe tips, with black rhizines reaching the margins. Apothecia up to 6 mm diam., with brownish-black opaque or slightly shiny disk and thick dentate margin. Spore ellipsoid, 7.5-9.5 X 4.5-6 µ.

Habitat
On siliceous rocks and stones.

Distribution
Svaneti, Racha-Lechkhumi, Meskheti [3].

Uses
Gare Kakheti – “Stone moss (“kvis khavsi”) is brownish, occurs on stones but not on riverbanks; it should be collected covered with dew as it crashes when dry. Thread was coloured in cast-iron pots, the plant was poured into a pot, boiled and thread rolls were then put into the boiling mixture. The moss gave rusty-brown colour and it did not fade. Then the thread rolls were washed in ash water (“natsartvali”): ash was sieved, covered with water and boiled, then left to let the ash to settle down and the water above the precipitate was used to wash the coloured thread rolls” [1]. Adjara – “In childhood we collected colourful things that occur on big stones, poured them onto a wet stone, then steered with a long stone until they dissolve and used to paint on paper. We did not have colour pencils. Thus we made rust-colour, brown, white, dry-grass-colour paints. Reddish ones more often occurred on the upper sunlit side, green ones more often grew on shaded side” [2].

References
1. Mgelashvili, T. 2015. Vill. Gombori, Sagarejo. 2. Kviakhidze, E. 2016. Vill. Riketi, Khulo (eco-migrant in vill, Ghrmaghele, Lanchkhuti). 3. Nakhutsrishvili, I.G., et al. 1986. Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Metsniereba, Tbilisi.

Tricholoma portentosum (Fr.) Quél.

Tricholoma portentosum

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
შავჩოხა (1), თაგუნა (რაჭ.) (2).

აღწერა
ქუდი — 4–10 სმ-მდე დიამეტრის, ხორცოვანი, ტალღოვანი კიდეებით, თავდაპირველად ამობურცული, მოგვიანებით თითქმის ბრტყელი, არათანაბარი, შუაში ბორცვაკით, ოდნავ წებოვანი, ჭუჭყისფერ-მონაცრისფრო, მუქი მურა ან თაგვისფერი, ზოგჯერ ზეთისხილიფერ-მოიისფრო ელფერით, შუაში უფრო მუქი, გლუვი ზედაპირით. ფირფიტები კბილით შეზრდილი ან თავისუფალი, მეჩხერი, განიერი, თეთრი ან მკრთალი კრემისფერი, მოგვიანებით მონაცრისფრო-მოჩალისფრო, მკრთალი მოყვითალო ელფერით. ფეხი — 7–14 სმ-მდე სიგრძის და 1–3 სმ-მდე სისქის, სწორი, ცილინდრული ან ძირში ოდნავ გამსხვილებული, ჯერ მთლიანი, მკვრივი, გლუვი, შემდეგ ფუყე, სიგრძივ-ბოჭკოვანი, თეთრი ან მკრთალი კრემისფერი, ძირში მონაცრისფრო-მოჩალისფრო, მკრთალი მოყვითალო ელფერით. რბილობი — თეთრი ან მოთეთრო-მონაცრისფრო, ჰაერზე ოდნავ მოყვითალო ელფერით, ფეხში ბოჭკოვანი და ფაშარი, ფქვილის სუნით. სპორები — კვერცხისებრ-ელიფსური, უფერული, 4–6 X 3–5 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, წიწვოვან ტყეში, უმეტესად ფიჭვნარში, შემოდგომით, დიდი რაოდენობით.
გავრცელება — საქართველოში ყველგან (3).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება ახალი (1).

რაჭა — „ძალიან ბევრი იცის შემოდგომით, პირველ ყინვებამდე თოვლშიც კი ვაგროვებთ, ვინახავთ ზამთრისთვის დამარილებულს“ (2). თეთრიწყარო — „მაგას ჩვენ ნაცარას ვეძახთ, კარგი სოკოა“ (4).

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. შარაბიძე, დ. (2014) სოფ. ურავი, ამბროლაური.
3. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
4. ქავთარაძე, თ. (2015) მანგლისი.

Local Name
Shavchokha (1), Taguna (rach.) (2).

Description
Cap: The cap is 4–10 cm across, conical to bell-shaped, expanding with a broad umbo, light grey to grey-black covered in fine radiating innate streaks often with olivaceous or violaceous tints. Gills are attached to the stem or free, white then lemon-yellow. Stem: The stem is 7–14 cm long, 1–3 cm thick, more or less equal, cylindrical, white, often becoming flushed lemon-yellow, often hollow. Flesh: The flesh is white or whitish, with pale gray tinge, slightly yellowing on exposure, odor mealy. Spores: The spores are 4–6 X 3–5 µm, elliptical, colourless.
Habitat: On soils, with conifers, for the most part in pine forests. Season: Autumn.
Distribution: All regions of Georgia (3).

Uses
Edibility: Edible when young and fresh (1).

Racha — “We gather these mushrooms especially in autumn, in a quite large amount, sometimes even when it snows, then we pickle them and store them for the winter” (2). Tetritskaro — “We call them Natsara, very good mushrooms” (4).

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Sharabidze, D. (2014) Vlg. Uravi, Ambrolauri.
3. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
4. Kavtaradze, T. (2015) Manglisi.

Tricholoma aurantium (Schaeff.) Ricken

Tricholoma aurantium

Clavariadelphus pistillaris

ადგილობრივი სახელწოდება
ხოხბისმკერდა (1).

აღწერა
ქუდი — 3–10 სმ-მდე დიამეტრის. ფართოდ ამობურცული, ბრტყლად ამოზნექილი ან თითქმის ბრტყელი, თავდაპირველად ლორწოვანი ან წებოვანი, ჟანგისფერი, ნარინჯისფერი, ან მონარინჯისფრო-მოწითალო, გლუვი ზედაპირით. ფირფიტები შეზრდილი, მოთეთრო-კრემისფერი, მოგვიანებით მოწითალო-მოყავისფრო. ფეხი — 4–8 სმ-მდე სიგრძის და 1–2 სმ-მდე სისქის, თანაბარი ან ძირში ოდნავ შევიწროვებული, ხშირად ფუყე, ბოჭკოვან-ქერცლოვანი ზედაპირით, ქუდისფერი. რბილობი — თეთრი ან მოთეთრო, ჰაერზე ფერს არ იცვლის, ფქვილის სუნით. სპორები — კვერცხისებრ-ელიფსური, გლუვი, უფერული, 4–6 X 3–4 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, ტყისპირებში, შემოდგომით.
გავრცელება — ჯავახეთი, კახეთი (2).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება ახალი (1).

კახეთი — „შემოდგომისკენ ბევრი იცის ჩვენსა, ძალიან გემრიელია, ბაზარშიც ყიდიან ხოლმე“(3).

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
3. ბლუაშვილი, გ. (2015) თელავი.

Local Name
Khokhbismk’erda (1).

Description
Cap: The cap is 3–10 cm, broadly convex or nearly flat, slimy or sticky when fresh, orange to dull reddish orange, bruising dark red, smooth or with scattered, appressed fibers and scales, the margin initially inrolled. Gills are attached to the stem, often by means of a notch, close, whitish, developing brown to reddish brown discolorations. Stem: The stem is 4–8 cm long, 1–2 cm thick, more or less equal, or tapering to the base, covered with dense, orangish scales that terminate in a line near the apex, white above, often hollow. Flesh: The flesh is thick, white or whitish, not staining on exposure, odor mealy. Spores: The spores are 4–6 X 3–4 µm, elliptical, smooth, colourless.
Habitat: On soils, on the edges of forests. Season: Autumn.
Distribution: Javakheti, Kakheti (2).

Uses
Edibility: Edible when young and fresh (1).

Kakheti — “Often found in autumn, very tasty, you can buy these mushrooms also in the local markets” (3).

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
3. Bluashvili, G. (2015) Telavi.

Photo: Tricholoma aurantium

Suillus luteus (L.) Roussel

Tusheti 269

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
დუმასოკო (1).

აღწერა
ქუდი — 3–14 სმ-მდე დიამეტრის. თავდაპირველად ნახევარსფეროსებრი, ამობურცული, შემდეგ გაშლილი, თითქმის ბრტყელი, შუაში ბორცვაკით, გლუვი, ლორწოვანი ზედაპირით. ყავისფერი, მუქი ყავისფერი, მოყავისფრო-შოკოლადისფერი, მოყავისფრო-მურა, მოყავისფრო-მურა-მოწითალო, მოყავისფრო-მურა-მოყვითალო, მოყავისფრო-მურა-ზეთისხილისფერი, მოყავისფრო-მურა-წაბლისფერი. ფორების შრე შეზრდილი, ყვითელი, ნორჩობაში თეთრი ან მოთეთრო-რძისფერი აფსკით დაფარული, ფორების შრე ადვილად სცილდება ქუდის რბილობს. ფორები თავიდან მოთეთრო ან მკრთალი ყვითელი, შემდეგ უფრო მუქი, წვრილი და მომრგვალო. ფეხი — 3–9 სმ-მდე სიგრძის და 1–2 სმ-მდე სისქის, მთლიანი, ცილინდრული, სიგრძივ-ბოჭკოვანი, ახასიათებს მოთეთრო საყელო, ჯერ თეთრი, მოთეთრო, მოთეთრო-მოყვითალო ან მკრთალი ყვითელი, შემდეგ უფრო მუქი, მოყავისფრო-მურა-ჭუჭყისფერი. რბილობი — ხორცოვანი, წვნიანი, მოთეთრო-მოყვითალო, ჰაერზე ფერს არ იცვლის, განსაკუთრებული გემოს გარეშე და სუსტად გამოხატული ხილის სუნით. კანი ადვილად სცილდება რბილობს. სპორები — თითისტარისებრი ან მოგრძო-ელიფსური, გლუვი, მოყვითალო-ჟანგმიწისფერი, უდაბნოს ქვიშისფერი, მდოგვიფერი-მოყავისფრო, 6–10 X 3–3.5 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ფიჭვნარებში, გაზაფხულიდან შემოდგომის ჩათვლით.
გავრცელება — მთელ საქართველოში (2).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება როგორც ახალი, ასევე, დამუჟუჟებული ან დამწნილებული (1).

ქართლი — „დუმა სოკოსაც ვაგროვებთ ფიჭვნარებში“(3).

შენიშვნა: ამ სოკოს იშვიათად აგროვებენ, ძირითადად ნასწავლი აქვთ რუსებისგან და შესაბამისად ზეთას ან „მასლიატას“ უწოდებენ.

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
3. მოძღვრიშვილი, გ. (2015) სოფ. საგურამო, მცხეთა.

Local Name
Dumasok’o (1).

Description
Cap: The cap is 3–14 cm, convex when young, becoming broadly convex to flat, slimy, shiny when dry, partial veil tissue often hanging from the margin, dark brown to dark reddish brown to yellow brown, fading with age. Pore Surface: Covered with a whitish partial veil when young, whitish to pale yellow, becoming yellow to olive yellow with age, not bruising. Stem: The stem is 3–9 cm long, 1–2 cm thick, equal, with glandular dots above the ring, whitish, yellowish towards apex, discoloring brown to purplish brown near the base in age, with a flaring white ring that develops purple shades on the underside and is often gelatinous in humid or wet weather. Flesh: The flesh is thick, white to pale yellow, not staining on exposure. Spores: The spores are 6–10 X 3–3.5 µm, smooth, subfusiform, ochraceous or buff coloured.
Habitat: With various pines. Season: Spring, summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (2).

Uses
Edibility: Edible when young, fresh and marinated (1).

Kartli — “We gather Duma sok’o in pine forests” (3).

Note: In Georgia rarely gather Duma sok’o, information about these mushrooms mainly came from Russian settlers and accordingly locals often call them Zeta or Masliata.

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
3. Modzghvrishvili, G. (2015) Vlg. Saguramo, Mtskheta.

Suillus granulatus (L.) Roussel

Suillus granulatus

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
ხორკლებიანი დუმასოკო (1).

აღწერა
ქუდი — 3–10 სმ-მდე დიამეტრის. თავდაპირველად ნახევრად ბურთისებრი, შემდეგ გაშლილი, დასაწყისში მოწითალო-მოჟანგისფრო, მოყავისფრო-მურა, შემდეგ მოყვითალო-ოხრა, გლუვი, ლორწოვანი ზედაპირით. ქუდის ქვედა მხარეს განვითარებული წვრილი და მომრგვალო ფორების შრით (ჰიმენოფორი), მკრთალი ან ღია ყვითელი, მოგვიანებით ოხრა-ჩალისფერი ან მდოგვისფერ-კრემისფერი, ზოგჯერ მკრთალი მურა-მომწვანო ელფერით. ფეხი — 4–8 სმ-მდე სიგრძის და 1–2 სმ-მდე სისქის, მთლიანი, ცილინდრული, მკვრივი, საყელოს გარეშე, უმეტესად წვრილხორკლიანი ზედაპირით, თეთრი, მოთეთრო, მოთეთრო-მოყვითალო ან მკრთალი ყვითელი. რბილობი — ხორცოვანი, ელასტიური, ჯერ მოთეთრო, შემდეგ მოყვითალო, ჰაერზე ფერს არ იცვლის, მომჟავო გემოთი და სუსტად გამოხატული ხილის სუნით. სპორები — თითისტარისებრი ან მოგრძო-ელიფსური, გლუვი, მოყვითალო-ჟანგმიწისფერი, მოყვითალო-მოყავისფრო, 8–10 X 3–4 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ფიჭვნარებში, ზაფხულ-შემოდგომით.
გავრცელება — საქართველოში ყველგან (2).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება როგორც ახალი, ასევე, დამუჟუჟებული ან დამწნილებული (1).

ქართლი — „დუმა სოკოსაც ვაგროვებთ ფიჭვნარებში“(3).

შენიშვნა: ამ სოკოს იშვიათად აგროვებენ, ძირითადად ნასწავლი აქვთ რუსებისგან და შესაბამისად ზეთას ან „მასლიატას“ უწოდებენ.

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
3. მოძღვრიშვილი, გ. (2015) სოფ. საგურამო, მცხეთა.

Local Name
Khork’lebiani dumasok’o (1).

Description
Cap: The cap is 3–10 cm, convex becoming broadly convex, sticky or slimy, smooth, variable in color but typically buff, yellowish, or pale cinnamon at first, becoming darker cinnamon brown or orange brown, often with the color breaking up in maturity to form a patchwork pattern, without partial veil remnants. Pore Surface: Whitish at first, soon yellowish, often with droplets of cloudy liquid when young, not bruising, or bruising and spotting cinnamon to brownish, pores about 1 mm wide at maturity, not strongly boletinoid but sometimes weakly so in age. Stem: The stem is 4–8 cm long, 1–2 cm thick, equal or with a tapering base, with tiny, tan or brownish glandular dots on the upper half, without a ring, white, developing bright yellow shades near the apex or overall. Flesh: The flesh is thick, whitish at first, but soon pale yellow, not staining on exposure. Spores: The spores are 8–10 X 3–4 µm, smooth, subfusiform, yellowish, ochre or sienna-brown.
Habitat: With various pines. Season: Summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (2).

Uses
Edibility: Edible when young, fresh and marinated (1).

Kartli — “We gather Duma sok’o in pine forests” (3).

Note: In Georgia rarely gather Duma sok’o, information about these mushrooms mainly came from Russian settlers and accordingly locals often call them Zeta or Masliata.

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
3. Modzghvrishvili, G. (2015) Vlg. Saguramo, Mtskheta.