ადგილობრივი სახელწოდება
ღვიძლა სოკო (1), ხორცა სოკო (რაჭ.) (2), ხბოს ხორცაი (რაჭ.) (3).
აღწერა
ნაყოფსხეული — მომრგვალო ენისებრი, ხორცოვანი, 8–25 სმ. დიამეტრის და 2–6სმ. სისქის, რომელიც გადადის მოკლე გვერდით ფეხში, ახალგაზრდა სოკოს ზედაპირი სტრუქტურით გავს ხბოს ენას, ხავერდოვანი, ოდნავ წებოვანი, მოწითალო ხორცისფერი, შემდეგ ხდება მუქი ყავისფერი, პრიალა და მშრალი. ფეხი — მოკლე, გვერდითი, მურა წითელი, ძირში მუქი ბუსუსებით. რბილობი — სისხლისფერი, თეთრი, მკვრივი ძარღვისებრი ჩანართებით. წააგავს ახალ ხორცს ან ღვიძლს. შეიცავს დიდი რაოდენობით წითელ წვენს. სპორები — კვერცხისებრი, გლუვი, ღია ყავისფერი, 4.5–6 X 3–4 მკმ.
ჰაბიტატი — გვხვდება იშვიათად, ზაფხულში და შემოდგომაზე, ძირითადად იზრდება მუხაზე და წაბლზე, ზოგჯერ წიფელზე.
გავრცელება — მთელ საქართველოში (4).
გამოყენება
საჭმელად გამოიყენება ნორჩობაში, ნედლი (1).
რაჭა — „ბავშვობაში, ბებია აგროვებდა ამ სოკოს, გაჭრისას რბილობი წითლად იცვარება და მართლა ხბოს ხორცს გავს, იშვიათია და ყველაზე გემრიელ სოკოდ თვლიან აქ“ (3).
წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. დარახველიძე, ი. (2014) სოფ. ღვიარა, ამბროლაური.
3. მელაშვილი, ნ. (2014) სოფ. ურავი, ამბროლაური.
4. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
Gvidzla sok’o (1), Khortsa sok’o (rach.) (2), Khbos khortsai (rach.) (3).
Description
Bracket: The bracket is 8–25 cm across, 2–6 cm thick, usually single, tongue-shaped or semicircular, upper surface pinkish to orange-red and finally purple-brown, rough with rudimentary pores, especially toward the margin, moist to tacky. Tubes up to 15mm deep, arising free, but adhering in maturity, whitish or yellowish. Pores 3 per mm, circular, whitish at first, bruising reddish brown. Stem none or rudimentary, short, thick, blood red. Flesh: The flesh is thick, succulent, mottled, dark flesh-pink with lighter veining, with bloodlike sap, reminiscent of raw meat, odor pleasant, taste sourish. Spores: The spores are ovoid, smooth, light brown, 4.5–6 X 3–4 µm.
Habitat: Singly or sometimes several in a cluster on the base of living oaks or chestnuts, sometimes on beech, also dead hardwood stumps. Season: Summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (4).
Uses
Edibility: Edible when young and fresh (1).
Racha — “In one’s childhood my grandmother used to gather these fungi. When they are cleaved or cut — it is possible to see the covering process of the fungi flesh by the red dew and thus it’s really like a veal, usually it’s quite hard to find them but here — it is still consider as the tastiest fungi” (3).
References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Darakhvelidze, I. (2014) Vlg. Ghviara, Ambrolauri.
3. Melashvili, N. (2014) Vlg. Uravi, Ambrolauri.
4. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).