Author:

Marasmius oreades (Bolton) Fr.

Marasmius oreades

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
ჯიმლა (წკრიალა სოკო) (1), ჯიმლოვანა (მთიულ.) (2), ჯიმლაი (მოხეურ.) (3), წრიალა (თუშ.) (4).

აღწერა
ქუდი — 2–5 სმ-მდე დიამეტრის. გლუვი, თავდაპირველად ნახევარსფეროსებრი ან კონუსისებრი, შემდეგ ნახევრად გაშლილი, ქოლგისებრი, რამდენადმე ამობურცული, ან თითქმის ბრტყელი, შუაში მოზრდილი მოყავისფრო ბორცვაკით, გლუვი, ნესტიან ამინდში წებოვანი ზედაპირით, კიდეები დაღარული ან დაკბილული, მოყავისფრო-მოყვითალო ან ღია თამბაქოსფერი, ზოგჯერ ოხრა ან ჩალისფერი, მშრალ ამინდში უფრო მკრთალი კრემისფერი. ფირფიტები თავდაპირველად შეზრდილი, შემდეგ თავისუფალი, მეჩხერი, ნესტიან ამინდში ოხრა, მშრალ ამინდში მოთეთრო-კრემისფერი. ფეხი — 4–10 სმ-მდე სიგრძის და 0.2–0.6 სმ-მდე სისქის, ცილინდრული, მთლიანი, მკვრივი, მომწიფებისას უხეშბოჭკოვანი, ძირში ოდნავ გამსხვილებული, ქუდისფერი ზედაპირით. რბილობი — თხელი, მკრთალი ყვითელი ან მოთეთრო, ჰაერზე ფერს არ იცვლის, რბილი მოტკბო გემოთი და ნუშის სუნით. სპორები — კვერცხისებრ-ელიფსური, უფერული, 7–10 X 4–6 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, ტყისპირებში, საძოვრებზე, მდელოებსა და მინდვრებში, გაზაფხულიდან გვიან შემოდგომამდე. ხშირად ქმნის „ქაჯის წრეს“.
გავრცელება — საქართველოში ყველგან (5).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება ახალი და გამშრალი (1).

ხევი — „სოკოს ერთერთი სახეობაა. ავდრიანობაში ჯიმლამ მწკრივებად იცის ამასვლა. ეს სოკო წვრილი კია, მაგრამ გემრიელია“, „ჯიმლოვანა — სოკოსგულიანი ნამცხვარი“ (3), „ჯიმლა სოკოს ხარშავენ ან წვავენ და ზოგჯერ მას ხაჭაპურის მსგავსად აკეთებენ ამ შემთხვევეაში ცომში ყველის მაგივრად მოთავსებულია ჯიმლა სოკო, რომელსაც ეძახიან ჯიმლოვანას“ (6). თუშეთი — „ძალიან გემრიელი სოკოა, ზამთრისთვის ვინახავთ გამხმარს“ (4).

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. მაყაშვილი, ა. (1991) ბოტანიკური ლექსიკონი: მცენარეთა სახელწოდებანი. საქ. მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – მე-3 გამოცემა. თბილისი: მეცნიერება.
3. ღუდუშაური, ი. (2011) მოხეურ სიტყვათა ლექსიკონი. ალექსანდრე ორბელიანის საზ-ბა. – თბილისი.
4. ასაბაშვილი, პ. (2014) სოფ. ომალო, თუშეთი.
5. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
6. ფიცხელაური, გ. (2015) სტეფანწმინდა, ყაზბეგი.

Local Name
Jimla (Ts’k’riala sok’o) (1), Jimlovana (mtiul.) (2), Jimlai (mokh.) (3), Ts’riala (tush.) (4).

Description
Cap: The cap is 2–5 cm across, bell-shaped with a somewhat inrolled margin at first, becoming broadly convex with an even or uplifted margin, but often retaining a slight central bump, dry, bald, pale tan or buff occasionally white, or reddish tan, usually changing color markedly as it dries out, the margin sometimes faintly lined. Gills are attached to the stem or free from it, nearly distant, white or pale tan. Stem: The stem is 4–10 cm long, 0.2–0.6 cm thick, cylindrical, equal, dry, tough and pliant, whitish or colored like the cap. Flesh: The flesh is thin, pale yellow or whitish, not changing when sliced, sometimes with pleasant almond odor and mild taste. Spores: The spores are 7–10 X 4–6 µm, elliptical or egg-shaped, pure white or colorless.
Habitat: On soils, in gardens, on the roadbeds, paths, on meadows, grasslands, pastures, on the edges of forests and so on, often creates fairy rings. Season: Summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (5).

Uses
Edibility: Edible when young, fresh and dry (1).

Khevi — “Jimla is a small, but tasty mushroom, which grows in lines and rows, side-by-side, often in rainy weather”. “Jimlovana — is a pie with mushroom stuffing” (3). “Usually, there is a several ways to cooking Jimla, some are boil them, some are fry them and some make a pie with mushroom stuffing, like khachapuri — which is called Jimlovana” (6). Tusheti — “Very tasty mushrooms, we dry them for winter” (4).

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Makashvili, A. (1991) Botanical Dictionary. Tbilisi: Metsniereba.
3. Ghudushauri, I. (2011) Dictionary of the Mokhevian Dialect. Tbilisi.
4. Asabashvili, P. (2014) Vlg. Omalo, Tusheti.
5. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
6. Pitskhelauri, G. (2015) Stepantsminda, Kazbegi.

Macrolepiota procera (Scop.) Singer

Macrolepiota procera

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
წეროსწვივა (მგზავრიო) (1), მგზავრიო, წერეწო, წერესტო (ზემ. იმერ.), ყაჩამაღალა, კანჭმაღალა (ლეჩხ.), წერესტო, წოროფსუა (ოკრ.), წოროსწივი, წვივოსწვივა (აჭარ.) (2), წეროს წვივა, წერა-წუა (ფშაურ.) (3), წეროშ ბოკო (მეგრ.) (4), წორასწო (ქიზ.) (5), ვიჯი ქორგოლ (სვან.) (6).

აღწერა
ქუდი — 10–30 სმ-მდე დიამეტრის. თავდაპირველად სფეროსებრი ან კვერცხისებრი, შემდეგ ნახევრად გაშლილი, ქოლგისებრი, რამდენადმე ამობურცული, ან თითქმის ბრტყელი, შუაში მოზრდილი მოყავისფრო ბორცვაკით, ზედაპირი ცენტრში მურა და გლუვი, ხოლო დანარჩენ ნაწილებში წვრილქერცლოვანი, მოთეთრო, ბეჟი ან კრემისფერი. კიდეებზე ბამბისებრი თეთრი ბოჭკოებით. ფირფიტები თავისუფალი, ხშირი, ადვილად სცილდება ქუდს, თეთრი ან მოთეთრო, მომწიფებისას კრემისფერი ან ბეჟი. ფეხი — 10–30 სმ-მდე სიგრძის და 1–4 სმ-მდე სისქის, ცილინდრული, ფუყე, უხეშბოჭკოვანი, ძირში სფეროსებრ გამსხვილებული, ადვილად სცილდება ქუდს, ახასიათებს მოთეთრო საყელო, თავდაპირველად მურა-მოყავისფრო, მოგვიანებით ღია ბეჟი, ღია მოჩალისფრო ან ღია ოხრა-კრემისფერი, ხშირად წრიულად განლაგებული მუქი ქერცლებით დაფარული ზედაპირით. რბილობი — თავდაპირველად ფაშარი, მოგვიანებით უფრო მკვრივი, თეთრი ან მოთეთრო, ჰაერზე ფერს არ იცვლის, სასიამოვნო გემოთი და სუსტად გამოხატული სოკოს სუნით. სპორები — კვერცხისებრ-ელიფსური, უფერული, 12–18 X 8–12 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, ტყისპირებში, მდელოზე, ზაფხულ-შემოდგომით.
გავრცელება — საქართველოში ყველგან (7).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება ახალი და გამშრალი (1).

ფშავი — „შემოდგომის ავდრიან ამინდზე იცის ამოსვლა ყამირზე, სადაც სასუქია ბელტში ჩამკვდარიო“ (3). იმერეთი — „აუცილებლად გზის პირს ამოდის“ (5). სვანეთი — „მიწაზე ამოდის, ქოლგის მსგავსია, საჭმელია“ (6). თუშეთი — „წროსწვივას ვაგროვებთ, გემრიელია“ (8). კახეთი — „წერეწო არის ძალიან გემრიელი თეთრი და ჭრელი წინწკლებით“ (9).

შენიშვნა: ამ სოკოს სქართველოს ყველა რეგიონში აგროვებენ, მხოლოდ Macrolepiota-ს ყველა სახეობას ერთი სახელით მოიხსენიებენ და ყველას საკვებად იყენებენ.

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. მაყაშვილი, ა. (1991) ბოტანიკური ლექსიკონი: მცენარეთა სახელწოდებანი. საქ. მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – მე-3 გამოცემა. თბილისი: მეცნიერება.
3. შანიძე, ა. (1984) ქართული კილოები მთაში. თხზულებანი თორმეტ ტომად. ტომი I. საქ. სსრ მეცნ. აკად., თბილისის სახ. უნ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება.
4. ქობალია, ა. (2010) მეგრული ლექსიკონი. – თბილისი: არტანუჯი.
5. ღლონტი, ალ. (1974) ქართულ კილო-თქმათა სიტყვის კონა. თბილისი: განათლება.
6. ონიანი, ა. (1917) მეგმარეშ ი ბალხარე ჟახელე ხორავ. ხეების და მცენარეთა სვანური სახელწოდებები. – პეტროგრადი: მახლარე-აკადემიაი ლებქედარ (სვანურად).
7. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
8. ასაბაშვილი, პ. (2014) სოფ. ომალო, თუშეთი.
9. ბრეკაშვილი, ლ. (2015) სოფ. ზემო ბოდბე, სიღნაღი.

Local Name
Ts’erosts’viva (Mgzavrio) (1), Mgzavrio, Ts’erets’o, Ts’eresto (zem. imer.), Q’achamaghala, K’anchmaghala (lechkh.), Ts’eresto, Ts’oropsua (okr.), Ts’orosts’ivi, Ts’vivosts’viva (adjar.) (2), Ts’eros ts’viva, Ts’era-Ts’ua (pshav.) (3), Ts’erosh bok’o (megr.) (4), Ts’orasts’o (kiz.) (5), Viji korgol (svan.) (6).

Description
Cap: The cap is 10–30 cm across, button spherical or egg-shaped expanding flattened with the little bump in the center of the mature cap, pale buff or grey-brown covered in darker shaggy scales. Gills are free from the stem, frequent, white or whitish, then pale cream or darker, crowded. Stem: The stem is 10–30 cm long, 1–4 cm thick, cylindrical, hollow, slightly thickened at the base, smooth, white, ring narrow and persistent. Flesh: The flesh is friable at first, then solid, white or whitish, not changing when sliced, sometimes with pleasant mushroom odor and taste. Spores: The spores are 12–18 X 8–12 µm, elliptical or egg-shaped, pure white or colorless.
Habitat: On soils, in gardens, on the roadbeds, paths, on meadows, grasslands, pastures, on the edges of forests and so on. Season: Summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (7).

Uses
Edibility: Edible when young, fresh and dry (1).

Pshavi — “You can find these mushrooms on virgin soils as well as on places where manure is mixed with soil, often in autumn rainy weather” (3). Imereti — “You can definetely find these mushrooms on the roadbeds” (5). Svaneti — “These mushrooms are edible, and grow on soils, they’re look like umbrellas” (6). Tusheti — “We gather Ts’erosts’viva mushrooms, they’re tasty” (8). Kakheti — “Ts’erets’o is a very tasty, white and speckled mushroom” (9).

Note: Tetri ts’erosts’viva — is a well known mushroom, so people gather this mushroom in all regions of Georgia, they use only one name for all of the species of Macrolepiota, and all the species are used as food.

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Makashvili, A. (1991) Botanical Dictionary. Tbilisi: Metsniereba.
3. Shanidze, A. (1984) Georgian mountain dialects. Collected Works in Twelve Volumes. Vol. I. Academy of Sciences of the Georgian SSR. Tbilisi State University. Tbilisi: Metsniereba.
4. Kobalia, A. (2010) Megrelian Dictionary. Tbilisi: Artanuji Publishing.
5. Ghlonti, A. (1974) Dictionary of the Georgian Dialects. Vol. I. Tbilisi: Ganatleba.
6. Oniani, A. (1917) Collection of Svanetian Names of Trees and Shrubs (on Lashkhuri Dialect), Materials on Japhetic linguistics. Vol. VIII. Petrograd: Academy of Sciences Press.
7. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
8. Asabashvili, P. (2014) Vlg. Omalo, Tusheti.
9. Brekashvili, L. (2015) Vlg. Zemo Bodbe, Sighnaghi.

Macrolepiota excoriata (Schaeff.) Wasser

100_0816

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
თეთრი წეროსწვივა (1), მგზავრიო, წერეწო, წერესტო (ზემ. იმერ.), ყაჩამაღალა, კანჭმაღალა (ლეჩხ.), წერესტო, წოროფსუა (ოკრ.), წოროსწივი, წვივოსწვივა (აჭარ.) (2), წეროს წვივა, წერა-წუა (ფშაურ.) (3), წეროშ ბოკო (მეგრ.) (4), წორასწო (ქიზ.) (5), ვიჯი ქორგოლ (სვან.) (6).

აღწერა
ქუდი — 5–12 სმ-მდე დიამეტრის. სქელხორცოვანი, თავდაპირველად ნახევარსფეროსებრი ან მოგრძო-კვერცხისებრი, ამობურცული, შემდეგ ქოლგისებრი, გაშლილი ან თითქმის ბრტყელი, შუაში მოზრდილი მოყავისფრო ბორცვაკით, ზედაპირი ცენტრში მურა და გლუვი, ხოლო დანარჩენ ნაწილებში წვრილქერცლოვანი, მოთეთრო ან კრემისფერი. კიდეებზე ბამბისებრი თეთრი ბოჭკოებით. ფირფიტები თავისუფალი, ხშირი, თანაბარი კიდეებით, ადვილად სცილდება ქუდს, თეთრი ან მოთეთრო, მომწიფებისას კრემისფერი ან ოდნავ მუქი. ფეხი — 6–12 სმ-მდე სიგრძის და 0.6–1.2 სმ-მდე სისქის, ცილინდრული, ფუყე, ძირში ბოლქვისებრ გამსხვილებული, ზოგჯერ გაღუნული, ახასიათებს მოთეთრო საყელო, საყელოს ზემოთ მოთეთრო და გლუვი ზედაპირით, საყელოს ქვემოთ წვრილქერცლოვანი, ღია ხორცისფერი ან ღია ბეჟი, ღია მოჩალისფრო, ღია უდაბნოს ქვიშისფერი ან ღია ოხრა-კრემისფერი. რბილობი — თეთრი, ჰაერზე ფერს არ იცვლის, ზოგჯერ ოდნავ მომწკლარტო გემოთი და სასიამოვნო სუნით. ფეხზე სიგრძივ-ბოჭკოვანი. სპორები — კვერცხისებრ-ელიფსური, უფერული, 12–15 X 8–9 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, ტყისპირებში, მდელოზე, საძოვრებზე, პარკებსა და ბაღებში, ზაფხულ-შემოდგომით.
გავრცელება — საქართველოში ყველგან (7).

გამოყენება
საჭმელი სოკოა, საკვებად გამოიყენება როგორც ახალი, ასევე, გამშრალი (1).

ფშავი — „შემოდგომის ავდრიან ამინდზე იცის ამოსვლა ყამირზე, სადაც სასუქია ბელტში ჩამკვდარიო“ (3). იმერეთი — „აუცილებლად გზის პირს ამოდის“ (5). სვანეთი — „მიწაზე ამოდის, ქოლგის მსგავსია, საჭმელია“ (6). თუშეთი — „წროსწვივას ვაგროვებთ, გემრიელია“ (8). კახეთი — „წერეწო არის ძალიან გემრიელი თეთრი და ჭრელი წინწკლებით“ (9).

შენიშვნა: ამ სოკოს სქართველოს ყველა რეგიონში აგროვებენ, მხოლოდ Macrolepiota-ს ყველა სახეობას ერთი სახელით მოიხსენიებენ და ყველას საკვებად იყენებენ.

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. მაყაშვილი, ა. (1991) ბოტანიკური ლექსიკონი: მცენარეთა სახელწოდებანი. საქ. მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – მე-3 გამოცემა. თბილისი: მეცნიერება.
3. შანიძე, ა. (1984) ქართული კილოები მთაში. თხზულებანი თორმეტ ტომად. ტომი I. საქ. სსრ მეცნ. აკად., თბილისის სახ. უნ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება.
4. ქობალია, ა. (2010) მეგრული ლექსიკონი. – თბილისი: არტანუჯი.
5. ღლონტი, ალ. (1974) ქართულ კილო-თქმათა სიტყვის კონა. თბილისი: განათლება.
6. ონიანი, ა. (1917) მეგმარეშ ი ბალხარე ჟახელე ხორავ. ხეების და მცენარეთა სვანური სახელწოდებები. – პეტროგრადი: მახლარე-აკადემიაი ლებქედარ (სვანურად).
7. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
8. ასაბაშვილი, პ. (2014) სოფ. ომალო, თუშეთი.
9. ბრეკაშვილი, ლ. (2015) სოფ. ზემო ბოდბე, სიღნაღი.

Local Name
Tetri ts’erosts’viva (1), Mgzavrio, Ts’erets’o, Ts’eresto (zem. imer.), Q’achamaghala, K’anchmaghala (lechkh.), Ts’eresto, Ts’oropsua (okr.), Ts’orosts’ivi, Ts’vivosts’viva (adjar.) (2), Ts’eros ts’viva, Ts’era-Ts’ua (pshav.) (3), Ts’erosh bok’o (megr.) (4), Ts’orasts’o (kiz.) (5), Viji korgol (svan.) (6).

Description
Cap: The cap is 5–12 cm, ovate at first then convex and slightly umbonate, covered in fine adpressed ochre-buff scales on a white ground. Gills are free from the stem, frequent, white or whitish, then pale cream or darker, sometimes yellowing somewhat with age. Stem: The stem is 6–12 cm long, 0.6–1.2 cm thick, cylindrical, hollow, slightly thickened at the base, smooth, white, ring narrow and persistent. Flesh: The flesh is white or whitish, not changing when sliced, sometimes with pleasant odor and slightly bitter taste. Spores: The spores are 12–15 X 8–9 µm, elliptical or egg-shaped, pure white or colorless.
Habitat: On soils, in gardens, on the roadbeds, paths, on meadows, grasslands, pastures, on the edges of forests and so on. Season: Summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (7).

Uses
Edibility: Edible when young, fresh and dry (1).

Pshavi — “You can find these mushrooms on virgin soils as well as on places where manure is mixed with soil, often in autumn rainy weather” (3). Imereti — “You can definetely find these mushrooms on the roadbeds” (5). Svaneti — “These mushrooms are edible, and grow on soils, they’re look like umbrellas” (6). Tusheti — “We gather Ts’erosts’viva mushrooms, they’re tasty” (8). Kakheti — “Ts’erets’o is a very tasty, white and speckled mushroom” (9).

Note: Tetri ts’erosts’viva — is a well known mushroom, so people gather this mushroom in all regions of Georgia, they use only one name for all of the species of Macrolepiota, and all the species are used as food.

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Makashvili, A. (1991) Botanical Dictionary. Tbilisi: Metsniereba.
3. Shanidze, A. (1984) Georgian mountain dialects. Collected Works in Twelve Volumes. Vol. I. Academy of Sciences of the Georgian SSR. Tbilisi State University. Tbilisi: Metsniereba.
4. Kobalia, A. (2010) Megrelian Dictionary. Tbilisi: Artanuji Publishing.
5. Ghlonti, A. (1974) Dictionary of the Georgian Dialects. Vol. I. Tbilisi: Ganatleba.
6. Oniani, A. (1917) Collection of Svanetian Names of Trees and Shrubs (on Lashkhuri Dialect), Materials on Japhetic linguistics. Vol. VIII. Petrograd: Academy of Sciences Press.
7. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
8. Asabashvili, P. (2014) Vlg. Omalo, Tusheti.
9. Brekashvili, L. (2015) Vlg. Zemo Bodbe, Sighnaghi.

Lyophyllum decastes (Fr.) Singer

Lyophyllum decastes

Lyophyllum decastes

ადგილობრივი სახელწოდება
ჯგუფურა (1).

აღწერა
ქუდი — 5–10 სმ-მდე დიამეტრის. ბრტყლად ამოზნექილი, ცენტრში ჩაჭყლეტილი, მშრალი, გლუვი ზედაპირით, მურა-მოყავისფრო-მონაცრისფრო ჟანგისფერი ელფერით. ფირფიტები ხშირი, შეზრდილი, ზოგჯერ დაღმავალი, თავდაპირველად მოთეთრო, შემდეგ მოყვითალო ან ღია ჩალისფერი. ფეხი — 5–12 სმ-მდე სიგრძის და 1–2 სმ-მდე სისქის, ცილინდრული, ზოგჯერ ძირისკენ გამსხვილებული, მოთეთრო (ჭუჭყიანი თეთრი), ზოგჯერ მონაცრისფრო ელფერით. რბილობი — მკვრივი, ბოჭკოვანი, მოთეთრო, ზოგჯერ ღია მონაცრისფრო ელფერით, სუსტად გამოხატული სასიამოვნო სუნით და გემოთი. სპორები — ფართო-ელიფსური ან ბურთისებრი, გლუვი, უფერული, 4 X 6 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, მდელოებსა და ბაღებში, საძოვრებსა და მინდვრებში, გზისპირებსა და ტყისპირებში, ჯგუფურად, ზაფხულ-შემოდგომით.
გავრცელება — თეთრიწყარო (2).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება როგორც ახალი, ასევე, დამუჟუჟებული ან დამწნილებული (1).

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).

Local Name
Jgupura (1).

Description
Cap: The cap is 5–10 cm, convex, becoming broadly convex or flat, moist when fresh, smooth, grayish brown to yellowish brown, often somewhat streaked in appearance. Gills: Attachment variable, attached to the stem, sometimes by a notch, or beginning to run down it, close, white, sometimes yellowing somewhat with age. Stem: The stem is 5–12 cm long, 1–2 cm thick, smooth, more or less equal, dry, whitish, sometimes becoming brownish toward the base. Flesh: The flesh is more or less firm, white or whitish, sometimes with pale gray tinge, without distinctive odor and taste. Spores: The spores are 4 X 6 µm, round or nearly so, smooth, pure white or colorless.
Habitat: On soils, in dense clusters on roadbeds, paths, on meadows, grasslands, pastures, on the edges of forests and so on. Season: Summer, autumn.
Distribution: Tetritskaro (2).

Uses
Edibility: Edible when young, fresh, dry and marinated (1).

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).

Photo: Lyophyllum decastes

Lycoperdon utriforme Bull. = Calvatia utriformis (Bull.) Jaap

100_9163

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
ბუშტისებრი თავაკა (1), დათვის ქაჩქაჩი (მოხ.) (2).

აღწერა
ნაყოფსხეული — უფრო ხშირად ამობრუნებული მსხლისებრი, 15–18 სმ-მდე დიამეტრის და 10–15 სმ-მდე სიმაღლის. ძირისკენ ვიწროვდება, თავდაპირველად თეთრი, შემდეგ მურა-მონაცრისფრო, ქერცლოვან-მარცვლოვანი და ბადისებურად დახეთქილი ზედაპირით. რბილობი — თავდაპირველად თეთრი, შემდეგ მურა-მომწვანო ან მუქი მურა შეფერილობის. შიგნითა გარსს თავზე რამდენიმე ნახვრეტი ახასიათებს, რომელიც შემდეგ ფხვნილის სახით იშლება და რჩება ფიალის ფორმის წარმონაქმნი. სპორები — სფეროსებრი, მომწვანო, დაწინწკლული ან სადა ზედაპირით, ზოგჯერ მოკლე დანამატით, 4 X 5 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, უმეტესად მდელოებსა და მინდვრებში, ასევე, ტყისპირებშიც, გაზაფხულიდან შემოდგომამდე.
გავრცელება — მთელ საქართველოში (3).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება ნორჩი, რბილობის გამუქებამდე (1).

ხევი — „გამხმარი ფუთქურა „დამძრალ ქუსლებზე დედაჩემმა დათვის ქაჩქაჩი დამადვისკე, და ზედ წინდაი შამამაცვისკე“(2), „დათვის ქაჩქაჩი საძოვრებზე იცის ხოლმე, თავიდან დიდი ბურთებივითაა მერე ჯამები რჩება. სანამ მაგარია ვჭამთ“ (4).

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. ღუდუშაური, ი. (2011) მოხეურ სიტყვათა ლექსიკონი. ალექსანდრე ორბელიანის საზ-ბა. – თბილისი.
3. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
4. ჩქარეული, თ. (2015) დაბა ყაზბეგი.

Local Name
Busht’isebri tavak’a (1), Datvis kachkachi (mokh.) (2).

Description
Fruitbody: The fruitbody is 15–18 cm across, squat and pear-shaped when mature tapering towards the base, white to pale grey-brown finally darker brown, outer wall consisting of scurfy warts and soon breaking up into hexagonal patches leaving the fragile inner wall to flake off irregularly at the top. Gleba olivaceous-brown and powdery, sterile base thick, up to one-half of the fruit-body. Flesh: The flesh is granular or brittle, whitish at first, then brownish-greenish or darker. Spores: The spores are 4 X 5 µm, olive-brown, globose, warted.
Habitat: In pastures, on meadows or on heaths, sometimes on the edges of the forests. Season: Spring, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (3).
Uses
Edibility: Edible when young and fresh (1).

Khevi — “As I remember, it was several times, when I was a kid, my mother put this fungi onto my frozen heel, we call this fungi Datvis kachkachi” (2). “You can find Datvis kachkachi on the pasturelands, at first they’re look like big balls, then look like cups, we eat them only if the fungi flesh is solid” (4).

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Ghudushauri, I. (2011) Dictionary of the Mokhevian Dialect. Tbilisi.
3. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
4. Chkareuli, T. (2015) Stepantsminda, Kazbegi.

Lycoperdon pyriforme Schaeff.

Lycoperdon pyriforme3

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
მსხლისებრი გუდაფშუკა (1).

აღწერა
ნაყოფსხეული — უკუღმა მსხლისებრი, ზოგჯერ კვერცხისებრი, ძირისკენ დავიწროვებული ფეხის სახით — 2–5 სმ-მდე სიმაღლის და 1–3 სმ-მდე სისქის. წვრილბუსუსიანი ან ფიფქებით დაფარული ზედაპირით, ჯერ მოთეთრო, შემდეგ მურა-მოყავისფრო შეფერილობის. რბილობი — ჯერ მოთეთრო ან ღია კრემისფერი, შემდეგ მომწვანო-მოყავისფრო ელფერით. სპორები — სფეროსებრი, ნაზხორკლიანი, მურა-მომწვანო, 3 X 4 მკმ. დიამეტრის.
ჰაბიტატი — იზრდება დამპალ ხეებზე და მათ სიახლოვეს, ზოგჯერ დიდ ჯგუფებად, ზაფხულ–შემოდგომით.
გავრცელება — საქართველოში ყველგან (2).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება ახალი და ნორჩი (1).

შენიშვნა: ადგილობრივი მოსახლეობა გვარ Bovista-ს და Lycoperdon-ის უმეტეს წარმომადგენლს ხშირ შემთხვევაში ერთმანეთისგან ვერ ანსხვავებს და ერთი და იგივი სახელს უწოდებს.

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).

Local Name
Mskhlisebri gudapshuk’a (1).

Description
Fruiting Body: The fruiting body more or less round when young, but by maturity usually shaped like an inverted pear, 1–3 cm wide, 2–5 cm high, dry, covered with tiny white spines when young and fresh, spines usually disappearing by maturity, typically with a pinched-off base. Flesh: The flesh is white or whitish at first, later with yellowish to olive. Spores: The spores are 3 X 4 µm, subglobose or broadly ellipsoid, with low warts, olive.
Habitat: On the deadwood of hardwoods or conifers, growing scattered or, more typically, in dense clusters. Season: Summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (2).

Uses
Edibility: Edible when young and fresh (1).

Note: Locals often can’t see difference between the most part of Bovista and Lycoperdon representatives, and they use the same name for the fungi from both species.

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).

Lycoperdon perlatum Pers.

DSCN0423 - Kue

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
ხორკლებიანი გუდაფშუკა (1).

აღწერა
ნაყოფსხეული — უკუღმა მსხლისებრი, ძირისკენ დავიწროვებული ფეხის სახით — 3–8 სმ-მდე სიმაღლის და 3–6 სმ-მდე დიამეტრის. პირამიდისებრი ხორკლებით დაფარული ზედაპირით, ჯერ მოთეთრო, შემდეგ მურა შეფერილობის. რბილობი — მოთეთრო ან ღია კრემისფერი, რბილი, მომწიფებისას მომწვანო-მოყავისფრო ელფერით. სპორები — სფეროსებრი, ნაზხორკლიანი, მურა-მომწვანო ან ზეთისხილისფერი, 3 X 4 მკმ. დიამეტრის.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, ტყეში, მდელოზე და მინდორში, ზაფხულ–შემოდგომით.
გავრცელება — საქართველოში ყველგან (2).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება ახალი და ნორჩი (1).

შენიშვნა — ადგილობრივი მოსახლეობა გვარ Bovista და Lycoperdon-ის უმეტეს წარმომადგენლს ხშირ შემთხვევაში ერთმანეთისგან ვერ ანსხვავებს და ერთი და იგივე სახელს უწოდებს.

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).

Local Name
Khork’lebiani gudapshuk’a (1).

Description
Fruiting Body: The fruiting body shaped like an inverted pear, with a fairly prominent stem-like area and a roundish to flattened top, 3–6 cm wide, 3–8 cm high, dry, covered with whitish spines when young and fresh, but the spines often falling away by maturity and leaving scars on the surface. Flesh: The flesh is white at first, later with yellowish to olive. Spores: The spores are 3 X 4 µm, subglobose or broadly ellipsoid, with low warts, olive.
Habitat: On soils, in mixed woodland, on meadows and grasslands. Season: Summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (2).

Uses
Edibility: Edible when young and fresh (1).

Note: Locals often can’t see difference between the most parts of Bovista and Lycoperdon representatives, and they use the same name for the fungi from both species.

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).

Lepista sordida (Schumach.) Singer

Lepista Sordida

Lepista sordida

ადგილობრივი სახელწოდება
ღრუბელა (მელნისძირა, მელანო) (1), ღურბელაა (თუშ.) (2).

აღწერა
ქუდი — 3–8 სმ-მდე დიამეტრის. თავდაპირველად ნახევარსფეროსებრი, შემდეგ ამოზნექილი, ცენტრში ჩაჭყლეტილი, ზოგჯერ ბორცვაკით, შეკეცილი კიდეებით და გლუვი ზედაპირით, ღია მელნისფერი, მურა-მოყავისფრო-მონაცრისფრო ან მოლურჯო-მოიისფრო ელფერით. ფირფიტები ხშირი, თხელი, ფეხთან შეზრდილი, ზოგჯერ ოდნავ დაღმავალი, თავდაპირველად მოლურჯო-მოიისფრო ან ღია მელნისფერი, შემდეგ უფერულდება. ფეხი — 3–6 სმ-მდე სიგრძის და 1–1.5 სმ-მდე სისქის, ცილინდრული, სიგრძივ ბოჭკოვანი, ღია მელნისფერი, მოლურჯო-მოიისფრო-მონაცრისფრო ელფერით. რბილობი — ღია მელნისფერი, მოლურჯო-მოიისფრო-მონაცრისფრო ელფერით, რაიმე დამახასიათებელი სუნის გარეშე. სპორები — კვერცხისებრ-ელიფსური, ოდნავ ხორკლიანი, უფერული, 5.5–7.5 X 4–5 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, მდელოებსა და ბაღებში, საძოვრებსა და მინდვრებში, ტყისპირებში, ზოგჯერ ბოსტნებში, ზაფხულ-შემოდგომით.
გავრცელება — არაგვის ხეობა (3).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება ახალი (1).

თუშეთი — „ღურბელაა ზოკო რუხკანიანი საჭმელი სოკოა, ღურბელა ზოკო იცის, მაგრ ცოტა“ (2), „ღურბელა სოკოს ზამთრისთვისაც ვინახავთ, ვაშრობთ“ (4). თეთრიწყარო — „მელანო აქეთ ბევრი იცის, პატარა ყინვებშიც ნახავ, გემრიელია“ (5).

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. ცოცანიძე, გ. (2012) თუშური ლექსიკონი. თბილისი: ბაკურ სულაკაურის გამ-ბა.
3. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).
4. ბაკურაძე, ვ. (2014) სოფ. ომალო, თუშეთი.
5. აფციაური ე. (2014) სოფ. შეხვეტილა, თეთრიწყარო.

Local Name
Ghrubela (Melnisdzira, Melano) (1), Ghurbelaa (tush.) (2).

Description
Cap: The cap is 3–8 cm, convex becoming flattened, depressed or slightly umbonate, often wavy, lilac to lilac-brown, fading with age. Gills are attached to the stem, lilac fading or becoming lilac-brown with age. Stem: The stem is 3–6 cm long, 1–1.5 cm thick, concolorous with cap, fibrous, often slightly thickened at base. Flesh: The flesh is greyish tinged with lilac, odor not distinctive. Spores: The spores are 5.5–7.5 X 4–5 µm, ellipsoid, minutely roughened, pale pinkish or colourless.
Habitat: On soils, on the edges of forests or on meadows and pasturelands. Season: Summer, autumn.
Distribution: River Aragvi Gorge (2).

Uses
Edibility: Edible when young and fresh (1).

Tusheti — “Ghurbelaa zoko is an edible gray mushroom, you can find these mushrooms here, but in a small amount” (2), “we dry and store for winter these mushrooms, we call them Ghurbela soko” (4). Tetristkaro — “Melano is a tasty mushroom, you can find them here in a quite large amount, sometimes even in winter” (5).

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Tsotsanidze, G. (2012) Tushetian dictionary. Tbilisi: Bakur Sulakauri Publishing.
3. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).
4. Bakuradze, V. (2014) Vlg. Omalo, Tusheti.
5. Aptsiauri, E. (2014) Vlg. Shekhvetila, Tetritskaro.

Photo: Lepista sordida

Lepista nuda (Bull.) Cooke

DSCN1752

Lepista nuda

ადგილობრივი სახელწოდება
იისფერა (1).

აღწერა
ქუდი — 5–15 სმ-მდე დიამეტრის. თავდაპირველად ბრტყლად ამოზნექილი, ხორცოვანი, გლუვი და პრიალა ზედაპირით, თხელი, ხშირად ტალღოვანი ან ტალღისებურად ამოზნექილი კიდეებით; მუქი იისფერი, შემდეგ შედარებით უფერული. ფირფიტები ხშირი, თხელი, კბილით შეზრდილი ან თითქმის თავისუფალი, იისფერი, შემდეგ შედარებით უფერული, მოყავისფრო ელფერით. ფეხი — 4–9 სმ-მდე სიგრძის და 1–2 სმ-მდე სისქის, მკვრივი, ცილინდრული, ძირისკენ ოდნავ გამსხვილებული, იშვიათად კვერთხისებური, გლუვი, სიგრძივ-ბოჭკოვანი, ზედა ნაწილში (ქუდის ქვეშ) ბამბისებრი ნაფიფქით, თავდაპირველად მუქი იისფერი, მოგვიანებით მოიისფრო-მონაცრისფრო, მომწიფებისას შედარებით უფრო ღია შეფერილობის. რბილობი — ხორცოვანი, მკვრივი, ღია იისფერი, მოგვიანებით უფრო რბილი, ღია ბეჟი ან ოხრა-კრემისფერი, სუსტად გამოხატული ანისულის დამახასიათებელი სასიამოვნო გემოთი და სუნით. სპორები — კვერცხისებრ-ელიფსური, ოდნავ ხავერდოვანი, ღია მოვარდისფრო ან უფერული, 6–8 X 4–5 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, ფოთლოვან და წიწვოვან ტყეში, ზაფხულ-შემოდგომით.
გავრცელება — აფხაზეთი, ჯავახეთი, თბილისი (2).

გამოყენება
საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება ახალი (1).

შენიშვნა: Lepista nuda-ს და Lepista sordida-ს, ადგილობრივი მოსახლეობა ერთმანეთისგან თითქმის ვერ ანსხვავებს, ორივეს იყენებს საკვებად.

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).

Local Name
Iispera (1).

Description
Cap: The cap is 5–15 cm, convex with an inrolled margin when young, becoming broadly convex to nearly flat or with an uplifted, wavy margin in age, surface smooth, slightly tacky when moist, sometimes finely cracked over the center, usually dull purple, or purplish with brown shades when fresh, fading to brownish, flesh-colored, tan, or paler but sometimes brown or buff from the beginning. Gills are attached to the stem, sometimes by a notch or beginning to run down it, close or crowded, pale lavender to lilac, fading to buff, pinkish-buff, or brownish. Stem: The stem is 4–9 cm long, 1–2 cm thick, equal, or enlarged at the base, dry, finely hairy, or mealy near the apex. pale purple or colored like the gills. becoming brownish in age. Flesh: The flesh is thick, soft, purplish to lilac-buff or whitish, taste not distinctive, pleasant, or slightly bitter, odor fragrant. Spores: The spores are 6–8 X 4–5 µm, ellipsoid, roughened or sometimes smooth, pale pinkish or colourless.
Habitat: On soils, in leafy and coniferous forests or in urban settings. Season: Summer, autumn.
Distribution: Abkhazeti, Javakheti, Tbilisi (2).
Uses
Edibility: Edible when young and fresh (1).

Note: For locals there is almost no difference between Lepista nuda and Lepista sordida, they’re using both species as an edible mushrooms.

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).

Leccinum scabrum (Bull.) Gray

leccinum

ALL

ადგილობრივი სახელწოდება
არყისძირა (1), ბებრის-სოკო (კახ.), დედაბერა-სოკო (იმერ.) (2).

აღწერა
ქუდი — 5–15 სმ-მდე დიამეტრის. თავდაპირველად მრგვლად ამოზნექილი, გლუვი, ხავერდოვანი ან წვრილქეჩისებრი ზედაპირით, მშრალი, ნაირგვარი შეფერილობის, მოთეთრო-კრემისფერი, ჩალისფერი და ღია მდოგვიფერი-ქვიშისფერიდან მონაცრისფრო-მოყავისფრომდე და მურა-მოყვითალო-წაბლისფერამდე, ზოგჯერ თხილისფერი, ზეთისხილისფერი, მოწითალო-მეწამული ან აგურისფერი შეფერილობით. ჰიმენოფორი თავდაპირველად მოთეთრო ან ღია მონაცრისფრო-ქვიშისფერი, შემდეგ მურა-მონაცრისფრო. ფეხი — 6–18 სმ-მდე სიგრძის და 1–3 სმ-მდე სისქის, ხშირად ძირისკენ გამსხვილებული, მონაცრისფრო-მოთეთრო, ზოგჯერ ღია ზეთისხილისფერი ან მდოგვისფერი ელფერით, მუქი, მურა-მოყავისფრო წვრილი ქერცლებით დაფარული ზედაპირით. რბილობი — თეთრი, რბილი, ჰაერზე ზოგჯერ ღია მოვარდისფრო ხდება. სპორები — თითისტარისებრი, მურა-ჟანგისფერი, 12–18 X 4.5–6 მკმ.
ჰაბიტატი — იზრდება ნიადაგზე, ძირითადად არყნარში, ზაფხულ-შემოდგომით.
გავრცელება — მთელ საქართველოში (3).

გამოყენება
კარგ საჭმელ სოკოდ ითვლება, საკვებად გამოიყენება როგორც ახალი, ასევე, გამშრალი და დამუჟუჟებული (1).

წყარო
1. ნახუცრიშვილი, ი. (2007) საქართველოს სოკოები. თბილისი: ბუნება პრინტი.
2. მაყაშვილი, ა. (1991) ბოტანიკური ლექსიკონი: მცენარეთა სახელწოდებანი. საქ. მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – მე-3 გამოცემა. თბილისი: მეცნიერება.
3. ნახუცრიშვილი, ი., ყანჩაველი, ქ. და სხვ. (1986) საქართველოს სპოროვან მცენარეთა ფლორა (კონსპექტი). საქ. სსრ მეცნ. აკად., ნ. კეცხოველის სახ. ბოტანიკის ინ-ტი. – თბილისი: მეცნიერება (რუსულად).

Local Name
Arq’isdzira (1), Bebris-sok’o (kakh.), Dedabera-sok’o (imer.) (2).

Description
Cap: The cap is 5–15 cm, hazel, fulvous or snuff-brown, dry but tacky in wet weather. The pores are white at a young age, later gray. Stem: The stem is 6–18 cm long, 1–3 cm thick, white to grey covered with brownish-black scales becoming darker towards the base. Flesh: The flesh is white, very soft, watery, unchanging or flushing pale pink. Spores: The spores are 12–18 X 4.5–6 µm, subfusiform, snuff-brown.
Habitat: On soils, open deciduous woodland, especially with birch. Season: Summer, autumn.
Distribution: All regions of Georgia (3).

Uses
Edibility: Edible when young, fresh, dry and marinated (1).

References
1. Nakhutsrishvili, I.G. (2007) Fungi of Georgia. Tbilisi: Buneba Printi.
2. Makashvili, A. (1991) Botanical Dictionary. Tbilisi: Metsniereba.
3. Nakhutsrishvili, I.G., et al. (1986) Flora of Spore-producing Plants of Georgia (Summary). Tbilisi: Metsniereba (Russian).